Idag var det dags för den årliga brännbollsturneringen. Alla årskullar tävlar för sig. Alla möter alla i början, sen går ettan och tvåan vidare till semifinal. Den som vinner där får den otroliga äran att spela mot lärarna.

Vi i 9c gjorde en stark start med vinst mot 9d. Sen kom nästa match, mot 9a. Den gick sämre, vi förlorade och jag blev skadad. Jag hade fått till ett bra slag och började kuta som fan, G från a vill fånga bollen och kutar som fan han med, allt detta slutar i att vi krockar och att jag flyger som en vante - landar på svanskotan och får in en massa grus i munnen. Med denna skada blev det hiskeligt svårt att röra benen. Men envis som jag är spottade jag lite och fortsatte spela iallafall. Nästa match mot 9b vann vi.

9a och 9c var alltså i semi. Där hände det otroliga, vi går och vinner, och stort. Jag har nog aldrig sett vår klass så lycklig, ren glädje kan vi snacka om. I finalen mot lärarna vann vi också. Men nu i efterhand ångrar jag att jag fortsatte spela. Jag kan varken sitta, ligga eller stå utan att det värker. "Är huvudet dumt får kroppen lida"


Bättre avslut från grunskolan kan man nog inte få. 9c, jag är så stolt över oss.

/ Camilla