Idag har det regnat hela dagen. Så vi fick vara inomhus med barnen. Men de var roligt det med, vi satt och pysslade med pärlor. Mitt i allt, utan att vi alls kommit in på ämnet klämmer en liten flicka ur sig "En gång, då var våran kanin lös i magen". Jag trodde jag skulle dö, jag kunde ju inte skratta åt flickstackarn, men kunde heller inte låta bli, så de blev ett himla fnysande och hostande från mig och en annan ungdomsledare. haha.

De finns en liten kille där, eller liten och liten, han är typ nio. Han följer iallafall efter mig hela tiden, och vill att jag ska komma och hälsa på honom med min moppe. Sen ville han ha mitt mobilnummer också. Killen bjöd in sig att följa med mig och min familj med husvagnet i helgen också!

Sen finns det en tjej som gör precis samma sak, fast hon tjatar inte om att vi ska vara med varandra. utan hon är mest klänging, och så har hon fattat att jag är killig i nacken, och det är inte bra! För när vi sjunger en sång om fiskar, så ska man smånypa lite på varandra (det är ju självklart en dans till sången) och vars nyper hon mig? Joo, i nacken. Och det både killas och gör ont. Men hon är väldigt kramig av sig, så när hon ville sitta i mitt knä fick hon det, på ett vilkor - att hon inte skulle nypa  mig i nacken. Då gick det finfint, inga mer blåmärken :)

/ Camilla