Dag 3 av 30 dagar med personliga sanningar!

Mina föräldrar heter Håkan och Anna-Lena och är världens bästa föräldrar. Dom träffades när dom var 20 år och är tillsammans än idag, 23 år senare :D Första barnet (jag) fick dom när dom var 24 år och sen två år senare kom min bror och efter ytterligare fyra år fick dom min syster.

Pappa är en väldigt social men samtidigt lugn karl. Han är den jag är mest lik, både till utseende och till sättet. Vi är fruktansvärt envisa båda två, och ingen ger sig när vi har en diskution.. Precis som jag har han en lång stubin men när det väl brister så exploderar vi, för att fem minuter senare vara helt som vanligt igen :) Han är den som står för matlagningen hemma och är en fantastisk kock. Han älskar allt som har med teknik att göra och vi är väldigt bortskämda med att alltid ha det senaste inom tv/ljud/bild/projektor m.m. Om man behöver hjälp med något sådant så kommer han nästan springade för att han tycker det är så intressant!

Mamma är väldigt omtänksam, nyfiken och glad. Det jag har fått från henne är min virrighet, haha. Vi är båda lite filosofiska och åker ofta iväg någon annanstans med våra tankar. Vi kan ställa frågor som inte alls har med det som pratas om för att vi har hunnit tänkt fem gånger och om igen.. Min mor är somsagt även väldigt nyfiken och tycker om att prata med alla, vilket kanske inte alltid var så roligt när man var 13 år.. Men samtidig har hon lärt känna alla mina vänner vilket jag uppskattar väldigt mycket nu. När vi var små älskade hon blommor och att plantera, det tror jag hon fortfarande gör men hon tar sig nog inte riktigt tid till det, det borde du göra mamsen!

Alla har alltid sagt till mig att jag kommer uppskatta mina föräldrar så mycket mer när jag flyttar hemifrån, men det stämmer inte, jag har alltid uppskattat dom! Jag älskar mina päron och vet att dom alltid finns där om det skulle vara något, och så har det alltid varit :D